Reflektioner Mikaels föreläsning 27/3 del 1.

Hej!
Nu gör jag ett nytt försök, såg att det jag la ut igår inte blev publicerat =(

Hoppas att det lyckas denna gång!

Hur påverkar tekniken och de tjänster/verktyg som finns idag vårt sätt att mötas och kommunicera i vårt arbete eller som privatpersoner. Möjligheter/problematik?

Jag tror att vi mer och mer kommer att kunna arbeta över nätet då den nya tekniken möjliggör detta. Precis som Mikael beskrev med de olika cirklarna i sin föreläsning så börjar samhället mer och mer anpassa sig efter tekniska lösningar. Vi inom skolans värld kan mer och mer arbeta hemifrån med planeringar och skriftliga omdömen då detta nu mer i min kommun sker genom en lärplattform. Eleverna kan lära sig saker på ett annat sätt och genom fler lärstilar då det finns både pedagogiska appar och andra lärprogram som de kan arbeta med på datorn eller surfplattan.  Jag som musiklärare har stor nytta av sociala medier eftersom det oftast bara finns en musiklärare per skola, vilket gör det svårt att bolla idéer, reflektera över lektioner, lösa situationer eller bara få tips och inspiration. Jag är med i flera musiklärargrupper på Facebook och jag får både idéer, låttips, noter, inspiration och metodisk hjälp från andra i samma ämne. Detta är för mig guld värt eftersom ensamheten minskar samt att jag kan känna stöd från andra i samma situation. Det jag ovan har nämnt är den positiva delen ur mitt arbetsperspektiv. Det positiva ur mitt privata perspektiv är att jag kan hålla kontakt med familj (den delen av släkten som inte bor i närheten) och mina vänner från exempelvis studietiden som nu är utspridda över hela landet. Tack vare Facebook minskar liksom avståndet. Jag håller ”koll” på vad mina vänner gör och hur de mår eftersom jag kan se bilder, läsa statusuppdateringar och chatta med dem. Självklart så pratar jag också i telefon med mina närmsta vänner samt att ”känsliga” eller väldigt personliga saker också avhandlas per telefon. Det konstiga är att jag ofta känner att ”det som inte har hänt/står på Facebook, har heller inte skett på riktigt” Med det menar jag att man MÅSTE lägga upp en bild om man har förlovat sig, varit på romantisk middag eller varit och sett en bra teater. Det roliga med detta är att man vet vad kompisarna har gjort och det negativa är att man kanske försöker skryta och överträffa varandra. En annan sak som är dålig med sociala medier och just Facebook är att jag tror att man lätt känner sig dålig/påverkad av andra. Ett exempel är när min dotter föddes i sommras, pga att hon var förtidigt född och att jag fick en infektion så fungerade inte amningen. Hon mådde jättebra av att äta ersättning, men mitt dåliga samveta över att ”jag inte var en bra mamma som kunde ge mitt barn den viktiga bröstmjölken” gjorde att jag nästan brände ut mig då jag knappt sov eftersom jag var tvungen att pumpa ur mjölk istället. Saken blev ju inte direkt bättre av att jag hade bekanta på Facebook vars mjölk bara strömmade ut. Detta var första gången som jag kände ”nä nu skiter jag i det här jävla facebook” fast samtidigt så ville jag inte det då jag trots allt hade många positiva möten just där. Vad gäller arbetet så är det just här många konflikter och missförstånd börjar, för visst är det också så att mycket som skrivs på internet kan tolkas på flera sätt och kanske ibland också fel sätt när man inte ser ansikts mimiken och kroppsspråket.  Detta gör att många av de konflikter och bråk som vi måste reda ut i skolan (istället för att lägga tiden på kunskap och undervisning) ofta ha börjat på socialamedier (där ibland Facebook). Detta gör även att de elever som är särskilt utsatta t.ex. av mobbing inte längre kan stänga mobbarna ute på samma sätt som min generation kunde när vi gick i skolan. Även om eleverna kan bestämma vilka de vill ha som vänner så är det lätt att falla för grupptryck och ändå fortsätta med elakheter. Jag tror också att det är lättare att skriva elaka saker än vad det är att säga dem, eftersom jag tror att det inte känns lika ”farligt” att skriva dem på exempelvis Facebook. När vi frågar eleverna om de skulle kunna säga en elak sak i verkligheten så kommer oftast svaret ”men det spelar ju ingen roll, det är inte lika seriöst eller farligt att skriva det på nätet” Det mobbarna inte förstår är att det är minst lika kränkande att få en elak kommentar på sin Facebooksida som det är att få höra elaka saker i skolan. Det jag vill säga är att sociala medier öppnar många positiva möjligheter samtidigt som de som redan är utsatta blir ännu mer utsatta. Samtidigt kan det också vara så att de blyga och personer med dåligt självförtroende vågar vara mer framåt på nätet eftersom de kan uttrycka sig på ett annat sätt samt att de i vissa fall också kan vara lite mer anonyma.

Min åsikt är att de sociala medierna kan vara bra till många saker, exempelvis då jag kan hålla kontakten med vänner och då jag som musiklärare behöver idéer och inspiration, men för mig så kan de inte trots den nya tekniken ersätta de personliga mötena som finns. Då vi inte kan prata jobb eller elever på olika sociala medier p.g.a. sekretesskäl så tycker jag ändå att det är bra att vi har vår lärplattform eftersom det möjliggör att jag kan vara mer flexibel i mitt arbete och jobba mer hemifrån eller vart jag än befinner mig. Jag kan även göra en skärminspelning av en genomgång för de elever som kanske inte var med då den riktiga genomgången var. Detta gör att även eleverna kan ta igen en missad lektion på ett bra sätt.